Jag har så svårt att förstå allt. Kan knappt sova om nätterna. Ligger och tänker på dig och din familj. Jag hör ditt skratt och ser bilden av dig i mitt huvud och det gör så ont i mig att jag aldrig kommer få höra eller se dig mer igen. Det är så ofattbart att just du är borta. Det är då obeskrivligt att du inte finns. Det ät så orättvist att det var just du av alla människor som fick lämna vår jord.
Jag har aldrig träffat en person som var så säker i sig själv. precis som Clara beskrev dig. Och jag håller med henne. Aldrig har jag träffat en så varm och öppen person som verkligen kan bjuda på sig själv. Som kommer med goda råd och alltid lyssnar. Som alltid peppade och skrattade. Som alltid skojade och visade nya roliga lekar. Som alltid drog ihop alla och fick alla att skratta så. Hur kunde det bli just du? Just nu? Det är så svårt att förstå och kommer att bli svårt att komma över. Att mista en sådan vän är inte lätt. Jag känner stor sorg och det gör så ont i min själ och framför allt i mitt hjärta. Ont är inte ens det rätta ordet. Ont är inget mot vad det är.
Men jag har fått höra att du finns på en annan plats. På en plats där gräset växer grönast och himlen är som blåast. Det är sommar och det gillar du ju allra bäst. Platsen heter körsbärsdalen och jag vet att du trivs där. Snart kommer vi alla andra dit och så jävlar blir det skattjakt!
Älskade vän, jag lovar att vi ses snart igen! För det finns ingen mening med att en person bara ska försvinna och lämna ett sådant tomrum utan anledning. Man måste ses igen. Annars vill jag inte finnas mer
2 kommentarer:
finns här bebi <3
mjo jag med, du vet ju vad som hände mig nyss så är i samma situation pussbejb
Skicka en kommentar