Jag är en stor lögn

Min blogg är som en (jävlig ointressant) dagbok på internet. Vilket alla bloggar är. Men man kan ju själv välja vem man är i bloggen. Man kan vara en dryg, kaxig, äcklig osäker person eller vara roligt, spontan, ärlig och jordnära. Ingen nämnd, ingen glömd (syftade faktiskt inte på någon..). Men vad är jag? Jag ser liksom ingen mening med att sitta och blogga om massa bajs som egentligen ingen bryr sig om. Det som jag verkligen skulle vilja skriva i en dagbok kommer jag aldrig att skriva ut på bloggen. Många hemligheter, många känslor och många tankar. Det finns så många saker som jag egentligen vill tömma mig på. MEN INTE KAN. Jag gillar att skriva om massa skit, om saker och helt oväsentliga händelser som kanske inte räddar 739570 människor i ett krig. Men som gör att jag känner mig "lugn". När jag skriver så känner jag att jag får ut något. Vet inte vad det är som jag får ut av det men något är det. För dig som inte har en blogg att skriva på kan jag säga att det är nog ett av de bästa saker som finns. Man liksom lugnar sig om man är arg. Man tänker igenom det man skriver. Ser sina tankar framför sig, man kan liksom läsa dem och verkligen förstå vad man menar. Kanske tar man tillbaka, eller så är det helt rätt?


Hur som helst.. Min blogg. Vem skulle bry sig förutom jag själv? Så varför ha kvar den? Jag har många gånger tänkt ta bort min blogg för att jag känner att det är ett oerhört onödigt "tidsfördriv" och "fritidsintresse" (om man kan kalla de det). Genom mig blogg är jag ändå en stor bluff, en lögn. Eftersom att jag aldrig skriver ut riktigt vad jag egentligen tycker eller känner i vissa inlägg. Det är liksom bara en bråkdel av det som finns inom mig. Jag vill kunna få ut det. Ska skaffa mig en dagbok med lås tror jag. Skriva ned allt jag känner för. Fan va skönt

Hejdå